Herre gud säger jag bara! Har inte gråtit såhär mycket på vädligt länge. Till en viss del är det ganska skönt att få gråta ibland. Men att gråta för saker som inte går att få ogjorda eller över saker som man inte kan påverka är inte min grej! Det kallas självömkan. Eller?

Jag och Jennie sitter för tillfället nere på mitt rum. Lyssnar på Melissa Horn. Ljuvligt!

Jag vet att jag inte har skrivit på länge. Men jag har inget att berätta. Eller så är det pga att Jennie tar upp all min tid med sin trevliga närvaro?!:D Eller så är det pga vädret? Hur som helst. Ni förstår iaf.

Jennie åker hem imorgon. Då är jag ensam här. Igen..... Jaja.
Jag åker hem den 19e så det är ingen fara. Inte lång tid kvar.
Sen kommer den efterlängtade semestern den 4e juli.
Men sen då?
Usch. Jag vågar inte ens tänka så långt.
Jag känner mig rastlös och tom. Ensam och framförhållningsfattig!