Egentligen så borde jag vara en utav de lyckligaste människorna i Världen just nu. Men jag är inte det.
Vad hände? Allt blev ett handlöst, platt fall och jag föll. Hårt! Eller jag kanske insåg? Att det inte var som jag trodde? Som jag ville? Jag vet faktiskt inte. Och jag orkar inte spekulera i det heller. Det blir bara jobbigt...

Just nu är jag bara tom. Tom och förvirrad. Lite som vanligt fast ändå lite sämre.
Vi snackar inte självömkan nu mina damer och herrar.
För detta är något som jag måste få ur mig för att kunna "gå vidare"
Hur som helst så slipper jag fundera mer. Och det är skönt.
Jag vet att jag skriver i gåtor. Men en av er vet. Och det räcker gott och väl.
Jag är en misslyckad människa som alltid tror gott om allt och alla. Jag måste sluta med det. Bums.

Imorgon åker jag tillbaka till Sthlm. Skräll att jag inte vill. Jag vill inte. Verkligen inte.
Jag vill bara vara här. Här hemma.

---

Du kommer alltid att vara Den finaste.