Jag har tappat bort mig helt totalt just nu. Jag vet ingenting. Verkligen ingenting... Det är grymt jobbigt och jag tänker ständigt på det. Det mesta är om framtiden. Men det är även min insikt i olika situationer och händelser som förvirrar mig också. Hur man ska bete sig och hur man ska prata. Hur man ska skriva och hur man ska formulera. Jag har tappat allt. Främst mitt skrivsätt. Vart har det tagit vägen? Jag vet inte hur man förmulerar meningar längre. Jag får radera och skriva om mina meningar hela tiden. Särskrivning, sitter det ihop eller inte? Såna där småsaker som bara jag kan störa mig på.

Sen är det då det där med betéendet... Hur man ska beté sig. När är det rätt att säga rakt ut vad man tycker till en annan människa? Och hur formulerar man sig i språket när man tydligt vill visa att man inte delar personen i frågans åsikt? Jag är proffs på att slicka röv! Jag har ett exempel faktiskt. Min granne. (Inte Diana då för hon har ju flyttat.) men hennes "familjemamma", hon är ett riktigt monster! Och hon har varit så himla elak mot Diana den tiden som hon har arbetat hos dem. Hon har tryckt ner henne och användt henne som en slav. Eller mer en hemhjälp som helst ska ha åtta armar och fyrahundra kilo muskler! Jag gillar henne inte helt enkelt. Och så igår, när jag låg as-kalas-bakis i min källare så ringer det på dörren. Och gissa vem det är om inte grannen?! "Vad i helvete?" Tänkte jag. Vad kan denna miserabla människa vilja mig? Hon babblade på om att det var tråkigt att Diana hade slutat men att det ändå var det bästa som kunde ske av situationen som de hade befunnit sig i. Jag var såklart hur trevlig som helst mot henne. Som jag ALLTID är mot ALLA "VUXNA" människor. Jag vågar inte säga vad jag tycker till dem...
Jag anser att hon har varit en sån vidrig arbetsgivare. Men jag vågar ändå inte säga något? Hon sa till mig att jag gärna fick "höra runt" bland mina vänner ifall det var någon av dem som ville jobba hos dem nu när Diana hade slutat. "Visst" sa jag, "Det ska jag verkligen göra, kommer inte på någon sådär på rak arm, men visst kan jag höra runt." Sen önskade jag henne en trevlig dag och stängde dörren. I samma ögonblick som dörren gick igen så slet jag bort mitt falska smile från käften och slängde det rakt ner i marken. Vafan står jag och är trevlig mot henne när jag inte ens gillar henne? Varför, varför, varför? Är jag rädd för henne? Att hon ska fräsa tillbaka som en ilsken katt och trycka ner mig på samma sätt som hon gjort med Diana? Jag vet inte. Faktiskt så vet jag inte. Eller jag har en liten aning kanske. Och det är att jag inte vet hur jag ska formulera mig och tala till henne. Jag har tappat allting som jag tidigare skrev. Jag vet inte hur man pratar med människor längre. Förut var jag relativt duktig på det, men nu... Nu är det bara en massa babbel och omformuleringar av meningar som spys ut ur min mun. Jag känner mig dålig. Dålig på att inte kunna säga vad jag tycker. Dålig på att inte få fram saker som jag vill ha sagda. Dålig på att hålla fast vid mina åsikter när jag pratar med en person som jag inte tycker om. Men bra på att slicka röv, det är jag ta mig fan!!!

Usch, jag blir så nedstämd av det här. Och samtidigt som sådana saker snurrar i skallen på mig så snurrar även frågan om framtiden. Den eviga frågan liksom. Ni vet, hur ser mitt liv ut om fem år? Hur många barn ska jag få? Kommer jag ens få några? Finns det någon så kompatibel människa som skulle kunna representera som far till dessa ungar? Och vart är han i sådana fall? Vart kommer jag att bo? Hur kommer jag tjäna mina pengar? Jag blir knäpp!

Sen är det även det där med jobb. Vad ska jag syssla med? Jag har hundra olika intressen och jag vet inte vart jag ska vända mig för att få en inblick om vart man ska ta vägen för att bli det jag vill. Bara en sån sak liksom. Jag vill bli något, men jag vet inte vägen dit! Ska man kontakta en syokonsulent eller ska man slå det på eniro? Eller rent av Googla det? Hjälp. Jag behöver hjälp. Av något slag. Så att jag kan få någon form av klarhet om vad som är rätt för mig. Vart mina vägar ska gå och vad som krävs för att ta mig dit jag vill. En smart lösning borde ju vara att bestämma sig för vad det är man vill göra. Men jag kan som sagt inte det. För jag har för många alternativ. Och ja, jag vet att man kan göra en massa saker i sitt liv och att tiden förhoppningsvis räcker till. Men att gå runt och vara ovis har jag fan tröttnat på nu. Mitt liv går på rutin och jag gör inte ett enda dyft för att förmå mig att göra något annat. Eller att åtminstone ta reda på saker. Viktiga saker, som har en avgörande roll i mitt framtida liv.

Hjälp vad allvarligt detta inlägg blev. Antar att jag behövde få ur mig det. Sorry för mina dåliga formuleringar av ordval och meningsuppbyggnader. Men det är sånt ni får dras med!