Det är sorgligt sånt där ibland. När fördelningen inte fungerar som den ska. Tråkigt. Riktigt tråkigt. För alla.

Idag har jag varit på stan. Handlat halsduk, vantar..... STOPP STOPP STOPP! Den här bloggen är ingen jäkla modeblogg nej. Hm, vad är det då? Det är en vanlig blogg. Vanlig? Eller är den ovanlig kanske? Beror på hur man ser mig som person. Ovanlig eller jävligt vanlig? Välj själva. Hur som helst så skriver jag om det som kretsar i min skalle. Såna saker jag kommer på under dagen att jag behöver eller vill skriva ner. Berätta liksom. Ja, ni förstår va? Och som vi redan vet, så är jag bra på att spendera pengar. Inget jag vill skryta med. Snarare skämmas för... Så därför tänker jag sluta berätta om mina inköp. Sådeså!

Idag när jag satt på t-banan och rullade in på danderyds sjukhus station så kom det in en dam? tant? Ja, what ever. Iaf, hon satte sig på platserna bredvid. Sen tog hon upp en stor papperspåse från Coop och sa till mig med en mormorsaktig röst "Vill du ha ett äpple?" Jag blev helt ställd! Jag? Ha ett äpple? Av en främmande tant? Självklart! Jag kikade blygsamt ner i papperspåsen och valde ett äpple, sa tack och satte mig sen på min plats. Då sa hon "vill du inte ha några fler?" "Ja, tack" svarade jag och blev som en femåring. Jag tittade försiktigt ner i påsen igen och tog upp två äpplen till. "Tack" sa jag. "Varsågod" sa hon. Sen berättade hon att hon hade varit hemma hos sin bror och plockat alla äpplena. Direkt från trädet. Sen babblade hon på om att hennes pappa skulle fylla 100 år i januari, och att stegen som hon hade klättrat på hade fallit rakt ner i skallen på henne. Stackars tant. Jag kom fram till T-centralen, var påväg att gå när jag snabbt vände mig om och gav henne en blick och en liten vink.

Det jag egentligen ville komma fram till med den här "berättelsen" är att det faktiskt finns snälla människor i stockholm. Fastän majoriteten är över 70 år så. Men ändå. Än finns det hopp! Jag trodde faktiskt inte att sånt existerade här. Att man pratar med främmande människor, bjuder dem på äpplen och vinkar hej då när man kliver ur tåget. Faktiskt inte...

Nej, nu ska jag träna. Sen ska jag basta och packa in mitt hår med världens bästa hårinpackning! De ni! Vardagslyx här i Djursan! Och jag klagar verkligen inte!

Later.

Jag kan väl få se lite smart ut i de här brillorna va? Schyrra?!