Idag är det sista dagen på min semester. Jag antar att jag ska vara nöjd. Jag är nöjd. Helnöjd. Dagen i allmänhet har varit helt värdelös. Undrar varför jag ens klev ur sängen sisådär vid lunchtid. Men nu ikväll är det bättre. Mycket bättre. Efter snacket med Baby så blev allt genast mycket lättare. Tack bästa!
Jag har tänkt åka och besöka min andra halva, Lisa i Lycksele. Men den helgen som jag ev skulle åka och som var "roligast" enligt henne går inte längre. Jag ska ju kolla Coldplay på Stadion. Jag hade glömt bort det totalt. Och biljetten hänger hemma vid datorn. Hur ska detta sluta?

Om tio dagar flyttar Baby upp hit. Det ska verkligen bli hur kul som helst. Helt jävla perfekt! Nu har jag alla mina tre tjejer på samma sida om havet. Dock är de andra två utspridda i Sverige. Men det är ändå lättare att ta sig till dem när de bor på denna sidan av Östersjön!

Imorgon är det första dagen för killarna på deras nya avdelning "blåa". Dem har blivit hur stora som helst och deras tal är jättebra. Fille är trotsig som aldrig förr och vägrar att sitta vid matbordet... Det ska det bli ändring på nu när jag har kommit tillbaka! En annan sak som jag har tänkt på är att deras pappa väldigt gärna sitter och matar dem. Skär och matar, torkar samt hjälper till med glaset då de vill dricka. Är inte det lite fel? Jag tycker det. När man är tre och ett halv år så brukar man klara det själv. Till och med skära sin egen mat. Det gör dem på dagis. Men när de kommer hem hit så blir dem som två handikappade bebisar. Jag förstår inte grejen. Erik och FIlip kan ju fetglömma att jag tänker skära deras mat eller ens tänka på att bli matade utav mig. Här är det en redig gaffel och en kniv som gäller. Sen får man skära själv, vare sig man vill eller inte. Och på stolen sitter man tills maten är i magen. Punkt slut!

Jag ska väl gå och lägga mig om en stund. Är inte alls trött men börjar jobba halv åtta imorgon. Så några timmar måste man ha. Jag behöver sova ganska många timmar per natt för att överhuvudtaget fungera. Helst 8. Aldrig mindre!

Hörs!