Sol, sol, älskade sol!!! Äntligen tittar den fram! Jag blir helt lyrisk och varm inombords! Haha, det där var ju en mening i sann poesianda! Anyway, idag vet jag inte vad jag ska göra faktiskt. Har endel på schemat som måste fixas. Egentligen borde jag vara überstressad, men jag tar det luuugnt!

Borde träffa en människa. En människa som det var alldeles för länge sedan jag träffade sist. Jag minns inte ens när vi sågs senast. Det är jobbigt, för nu känns det inte som att vi behöver ses. Eller ja.. Jag vill inte ses för jag känner att det gått så pass lång tid sen sist. Konstig tanke, jag vet. Och jag menar det väl inte riktigt då jag säger att jag inte vill träffas. För det vill jag. Men jag är rädd för att allt ska kännas konstigt. Plastigt och på låtsas. För vi, vi är allt annat än på låtsas.

Ne, ut i solen är det som gäller! Kanske ska lägga sig på gräset och steka lite? Ser ju jävligt mysigt ut här inifrån mitt rum!

Hörs!