Jahapp. Då sitter jag på mitt golv, i mitt rum, i min källare. För sista gången i världshistorien. Känns ju jävligt konstigt måste jag säga! För mig känns det som att jag bara ska åka hem och fira jul och sen åka tillbaka hit efter nyår. Men så är icke fallet. Jag har inte fötstått att sista dagen med killarna och familjen Varvne/Uebel är idag... Det kommer inga tårar, för jag tror att allt bara är på låtsas. Skumt..

Jaja. Time goes on som man brukar säga. Jag är påväg mot nya äventyr och nya händelser i mitt liv. Så är det bara. Att vara barnflicka för evigt går ju liksom inte. Vilket iofs hade varit jävligt tragiskt arbete om det faktiskt hade gått. 

Ska packa in mina saker i bilen nu, sedan är det lunch med familjen klockan ett. Ska lägga över alla bilder och filmer på deras dator som jag har på pojkarna. Även alla disneyfilmer, bamsefilmer och annat som jag har på min dator och inte har behov utav längre.

Det är snöstorm här, typ. Ska ringa pappa aldelles strax och be honom pallra sig till Mörby centrum senare, för jag tänker då inte köra ända till åsen i den där bilen! Sa jag att jag höll på att köra in i en lastbil igår?!

Nej, fixa fixa är det som gäller nu. Tvätta jacka och sängkläder. Sedan dammsuga och damma av. Usch.

Skriver mer imorgon då jag är hemma på världens finaste vinterö!

Hörs!