Det värsta med problem är att när man väl tror att det är över, så hoppar det på en igen. På nytt. Oförberett. Man glömmer bort allt man lovade sig själv att inte göra ifall problemet skulle återkomma. Visst känns problemet relativt bra. Det är inget Världsproblem. Kanske mer en förvirring. Men vart lder det mig någonstans? Förmodligen ingenstans, och det är det jobbigaste i hela den här situationen. Att jag en gång var relativt nära. Men sen, då försvann allting... Bara sådär över en natt. Fine, tänkte jag och gjorde allt för att hålla tankarna på annat håll. Men nu... Nu kommer det tillbaks igen. Och jag vet inte riktigt vad problemet vill mig just nu. Det blir mest bara krångligt, men i grund och botten så tänker jag på hur pass bra det där problemet egentligen är. Så, vad ska jag göra? Ett, försöka komma på hur jag blir av med problemet på snabbast möjliga vis eller två, älta det i min hjärna hela sommaren och tänka på hur jag skulle kunna haft det? Det är dem två valen jag har. Och fastän jag kanske inte riktigt vill, så måste det nog ändå bli alternativ nr ett.
Fan...

Jag gör som min bästa. Frågar.
Är du lycklig nu?