Well well... Då var man här igen! Skräll. Föregående inlägg blev ju väldigt hetskommenterat. Haha.

Det känns jättekonstigt att inte ha en skola att gå till längre. Allt blev plötsligt jävligt dystert och tråkigt. De människorna som jag har träffat i princip varje dag i tolv veckors tid är nu spårlöst försvunna. Trååååkigt.. Men men, life goes on så att säga. Som med allt annat.

Inatt drömde jag att Monika sa till mig att deras nya barnflicka skulle flytta in redan till helgen och att hon var tacksam om jag packade ihop mina grejer och flyttade hem innan dess. Usch... Jag undrar hur det kommer att bli den dagen då jag lämnar detta hus för all framtid. Jag har inte ens velat tänka på det eftersom jag i bakhuvudet redan vet att det kommer bli en utav de värsta dagarna i mitt liv...