Det har visst blivit ett litet uppehåll här i skrivstugan. My bad. Alltid... Men ja, det gör mig inget. Har fullt upp med andra saker för tillfället. Så skrivandet får ligga lågt ett tag till!

Idag har jag varit på stan med Baby. Fikade med mamma och sedan åkte vi hem och grillade. Nu är vi hemma hos Baby och hon ska bara tvätta håret sen ska vi bege oss hem till Makki. Det lär bli en trevlig kväll med många skratt och sköna, lätt snedvridna kommentarer. Men jag gillar det. Skarpt.

Det man inte har i huvudet får man ha i benen som det så fint heter!

Tack för att jag kan få det jag vill ha. Verkligen...

Hörs!

Haha, jag är här. Men för tillfället bor vi på landet och jag har inte riktigt tid att sitta framför datorn!

I fredags blev det en trevlig afton i Fide tillsammans med "gamla" vänner. Igår var jag barnvakt för lilla Adis bladis. Gick strålande! Jag är ett riktigt proffs. Eller så har jag bara tur?=P

Nu ska jag duscha och sen kommer Baby och hämtar mig. Vi ska åka ännu längre ut på landet. Handla rökta räkor och aioli. Mjao!

Hoppas att resterande människor har det bra. I övrigt alltså. Jag mår bra. Förutom min konstanta nästäppa. Tror jag är allergisk mot pälsdjur! Tänkte iaf åka till Apoteket och köpa allergitabletter bara för att testa.

Imorgon blir det smygpremiär med minikräftskiva hemma hos papii och Ewa. Det ska blir trevligt det med. Pappa frågade igår om jag ville åka med honom på motorcykeln en sväng. Och ja, det säger man ju inte nej till. Ett vrålande harleyljud i öronen och sen är man på väg!

Hörs!

Lisa har åkt hem... Och lite ledsen är jag nog... Det är nog därför jag inte känner den vanliga taggen ikväll. Eller ja, den kommer väl förhoppningsvis snart. Det är bara att tänka så som Maria sa "Tänk på hur jävla roligt ni kommer ha det när ni väl ses igen!" Ja, det är så man får se det helt enkelt. Att dagen då vi ses nästa gång kommer att vara helt jävla klockren! När nu den blir... För jag vet inte det. Och inte Lisa heller. Lisa är min bättre halva. Min mamma vill hellre ha henne som dotter än mig. Och hur jävla bra är man inte då egentligen?!

Ikväll är jag hemma hos Baby. Linus, Jimmy och Malin är här. Det är trevligt. Det blir nog en bra kväll. Inga förväntningar, för då blir det bara dåligt. Sämst tillslut. Så ja, vi tänker inte så mkt helt enkelt!

Skriver mer imorgon. Japp japp!

Hörs!

Jag undrar vilka som väl är där när det händer något. Vilka man ska ha med sig hela livet och ifall allt redan är förutbestämt. För hur vet man om allt redan är det eller inte? Förutbestämt alltså. Hela livet. Som en jävla serietidning eller en superseriös deckare? Får man välja boktyp innan man föds? Det hade ju varit något. Eller att man i början på varje år fick hem en fet bok där det stod vad som skulle hända en under det kommande året. Hade man läst boken eller låtit den vara? Tjuvkika av ren nyfikenhet eller elda upp den för att man inte vill veta?

En annan grej jag inte förstår mig på är hur folk kan leva utan sina föräldrar. Jag menar om min mamma skulle dö, då skulle hela jag gå under jorden. Jag hade stängt in mig och aldrig, aldrig kommit ut. Aldrig. Det är ganska märkligt det där, att man tror att man ska sluta existera bara för att ens största ägodel försvinner ur ens liv... Alla säger att man ska gå vidare, att allt kommer att bli bra. Men hur i helvete ska det någonsin kunna bli det? Jag beundrar alla de människor som har varit så starka att orka leva vidare trots att ens mamma eller pappa har dött. Verkligen. För jag kommer nog vara alldeles för svag för att göra det. Tyvärr...

Det pratas inte så mycket om döden. Jag undrar varför. Är det för att man är rädd? Självklart blir man ledsen och förkrossad då någon i ens närhet försvinner, men människans vilja till att leva är starkare än att ta sitt eget liv. Vilket iofs är jävligt bra för annars hade alla människor avlidit en efter en. Som dominobrickor. Faller en, faller alla. 

Jag har nog turen att kunna säga att jag aldrig har förlorat någon som stått mig riktigt nära. Eller min morfar och min farfar har dött under tiden då jag levt. Visst var det jobbigt att de dog, men det är liksom bra nu. Vi var inte så nära.
Jag hoppas att det dröjer länge, länge innan någon i min närhet ofrivilligt eller frivilligt dör. Så är det bara. För jag är rädd. Så jävla rädd.


När du dör mamma,
då tar jag livet av mig.
DÅ LEVER JAG. FÖR DIG.

Jag är så grovt trött idag. Har sovit tre timmar!! Grattis Jenny! Så går det när Lisa besöker Gotland!!

Idag har vi varit i kalkbrottet och badat med mor, Fia och Chris. Det blåste hur mkt som helst och var inte alls skönt. Så det blev en snabbvisit.

Ikväll vankas det Harry Potter med Maria. Undrar hur länge vi har gått och längtat efter den filmen nu egentligen. Ska bli sjukt spännande!!!=)

Hade väl inte så mkt mer att tillägga. Återkommer förhoppningsvis imorgon igen.

Å snälla, kan inte någon bara slänga ner alla brats i en konteiner och skicka den långt bort åt helvete?? Hörde jag ja, någon?

Hörs!

Ja som sagt. Nu är jag hemma. Och hon är med mig, Lisa. Kan inte bli mkt bättre nu! Eller jo, vädret.... Vädret har varit en jäkla katastrof ända sedan vi satte våra fötter på denna ö!! Men idag är det sol! Dock blåser det lite kallt. Men det ska inte hindra oss från att få lite sol i våra ansikten!

Vi har hunnit med att vara ute en kväll. Gute of course. Det var en bra kväll. Väldigt lite folk tyvärr, men sällskapet var bra ändå! Igår åkte jag och Lisa längst med Ekstakusten. Vi stannade till Tofta och gick ner till stranden där vi konstaterade att det var kallt i vattnet. Sen åkte vi till Kovik där folk höll på å träna Kitesurf. Sen åkte vi en sväng till Klintehamn och sedan tillbaka in till stan där vi hämtade upp mamma. Vi åkte och handlade ingredienser till en god wok och sen åkte vi till Reno för att hyra film. Men eftersom alla på hela Gotland hade insett att vädret innebar filmkväll så var alla bra filmer redan utlånade. Vi suckade lite men åkte sedan till Schell för att se om det fanns några filmer där, och det fanns det! Vi hyrde två. Den första var bra, den andra var sämst. Hm.

Idag ska vi träffa Pierre, få sol i våra ansikten, besöka systembolaget, luncha med Mia, äta middag, tagga till oss, samt ordna någon form utav "förfest" här hemma. Vi får se hur det går. Sen ska vi ut. För imorgon är Fia och Mia lediga. Och det är då man får passa på att gå ut. Då när alla kan.

Imorgon åker vi ev ut till Stånga. Vet inte riktigt än. Beror sig nog helt på hur vi mår imorgon, och vem som kan vara kapabel till att köra. Känner jag mig själv rätt så kan det nog bli jag. För ikväll håller jag mig lugn. Och mobilen stannar definitivt hemma!

Nej, nu ska jag försöka dra upp Lisa för en lite frukostdate. Och sen ska vi bestämma hur denna soliga fredag ska se ut!! Hoppas att alla mår bra och att ni inte har blivit för deppiga under monsunperioden!

Jag ska... Men inte idag... Imorgon kanske. Om tid ges vill säga!

Nämen hoppla tjohej!! Nu är jag hemma! Känns bra. Jag klarade flygresan galant och är galet stolt över mig själv!=D
Nu sitter jag på rummet och undrar vad jag ska ta mig för. Packa ska jag göra. Duscha ska jag göra. Sen är det nog inte så mycket mer som MÅSTE göras. Vilket är otroligt skönt. Funderar på om jag ska smyga upp i kylen å ta ett glas rosé och gå och lägga mig å bubbla lite. Låter väl som en urbra idé!?

Idag har jag bemästrat Göteborgs gator. Åkte först alldeles för långt då jag skulle in till centrum, och när jag väl var i centrum så fick jag vänta på Simon i två och en halv timma. Jag säger då det, folket i GBG är bra jävla underliga. Hälften heter till och med Glenn. Vad är grejen liksom? Anyway, jag och Simon satt och pratade en massa vid vattnet precis där Paddan åker förbi. Kände oss som turistattraktioner! När vi blev hungriga så gick vi till MCD. Väl där bestämde vi oss för att dela på ett mål. Ett sk Frölunda mål. Som innehåller en big mac, en liten cheese, en mellan pommes och en mellandricka. När jag hade betalat å så täntke jag att det kanske var bäst att ta med sig några extra servetter. Sagt och gjort, när jag väl tittar ner i påsen så ser jag att pommesen saknas. Jag blev då lite småarg och traskade tillbaks till kassan. Tjejen i kassa vägrade först att lyssna på mig men då röt jag till hennes kollega och då hände det grejer minsann! Fick min pommes och traskade förnöjt ut till Simon som stod och väntade. Eftersom jag skulle ha den lilla burgaren så hade jag beställt den naturell. Alltså en naturell cheese, vilket innebär att det bara är ost på den. Alla är med såhär långt? Bra! När vi hade satt oss så skulle jag hälla på lite ketchup på min burgare. Till min förvåning märkte jag att brödet var lite svårt att öppna. Pga osten tänkte jag och provade andra sidan istället. Men då... Precis då, märkte jag att min jävla burgare endast innehöll ost!! En plastig jävla ostskiva!!! Vad är grejen?! Jag hade väl för fan inte beställt en vegetarisk cheeseurgare heller! Åh!!! Jag blev så jävla sur! Som tur var hade Simon två burgare i sin så jag fick den ena. Sedan förbannade jag hela Göteborg med att kasta körsbärskärnor på ankorna som simmade i vattnet!

Nu måste jag styra upp mitt liv här nere i min lilla bunker. Men jag kanske skriver mer sedan. Annars blir det ett litet kapitel imorgon istället!

Hörs!

Trött tjej 21 går och lägger sig strax. Har förhoppningsvis packat ner de få nödvändligheterna som behövs inför en övernattning i gbg. Om jag har glömt nåt så är det inte hela världen.

Det känns lite jobbigt nu. Men jag vet att det går över. Snart så. Bara att bita ihop och se framåt. Jag hoppas verkligen att någon säger det till dig, så att du förstår. Att du är den människan som älskar sig själv så mycket att han förmodligen aldrig kommer att frömå sig att älska någon annan på samma nivån. Du är för självupptagen. Egocentrisk. För ditt eget bästa så hoppas jag att du inser det själv. Men det hade varit skönt att få det sagt... Jo..

Hörs!

Imorgon åker jag till Göteborg. Det ska väl bli relativt kul. Hade dock hellre åkt hem till Gotland redan idag för att stå längts fram på Bur tillsammans med Mia och Isa och se Snook. Men i helvete heller..=( Så roligt och sån tur skulle jag visst inte få.. Skit!

Jaja, nu är det iaf över allting. Mina sista jobbtimmar blir fyra timmars bilresa till GBG med M, F och E. Sen är det över. Förhoppningsvis får jag sova hos Simon. Samt få lite kvallitetstid med honom. Need it! Sen flyger jag hem på måndagkväll vid halv sju. Sen är det bara att packa mina sista saker och invänta tisdagen. Då åker jag nämligen till Arlanda och hämtar min Lajsa Minelli! Sen flyger vi till Gotland klockan fem. Har jag sagt allt detta förut? Kanske det. Men vet ni varför jag säger det igen? Jo, för att jag längtar så himla mycket och för att jag är så himla lycklig just nu. Att jag får ha möjligheten att vara ledig i fem veckor och umgås med de människor som betyder mest för mig. Det går nästan inte att beskriva. Skön känsla! Oslagbart.

Jag vill inte att någon tar henne ifrån mig. Så snälla, låt bli...

Du gör mig orolig. Jag blev helt knäckt när du berättade. Jag känner mig otillräcklig. Samtidigt förstår jag inte vad som snurrat fel i ditt lilla huvud. Att förlora dig är bland det sista jag vill!! Det får absolut inte gå så långt som det har gjort.
Bara så du vet så kommer jag aldrig att släppa dig ur sikte då jag är hemma över sommaren. ALDRIG I HELVETET. Jag kommer att följa dig vart du än går. Vad du än gör. Så att du på något sätt kan känna en sorts trygghet och en vetskap om att allt kommer att bli bättre. Ingen människa i hela världen är värd dina tårar. Du fixar det här!!! Jag finns här. Alltid, alltid. Glöm aldrig det.

Det kliar i mina ögon och jag vet inte varför. Skyller mest på pollen. Eller så är det trotsiga treåringar jag inte tål. Svårt att bestämma mig... Eller så är det för att jag precis legat å bölat till Twilight? Välj själv!

Dagen har varit lång. Och varm. På eftermiddagen hade vi 28 grader i skuggan och 38 i solen. Är det här ett skämt eller vart är vädret påväg? Det är helt sjukt och jag blir rädd. Är det inte nu man ska börja inse att något är fel med klimatet? Eller det kanske det inte är förresten? Det kanske bara är ett tecken på en varm sommar. Hur vet man det egentligen? Om det är en varm sommar eller om jordens klimat faktiskt håller på att göra drastiska förändringar i sitt schema. Är det först om 50 år vi ska inse att vi faktiskt redan borde ha tänkt på det 50 år tidigare? Jag blir knäpp.

Har precis kollat film. Då blir jag lätt sinnesförvirrad. Vet inte varför. Empatisk blir jag också tydligen. Känslig som en nyfödd kattunge och mitt humör faller lägre än lågkonjukturen. Jag går in i mig själv och försöker fundera över sådana saker som jag i vanliga fall inte har lust till att tänka på... Borde jag ta initiativ och faktiskt skapa en relation till min pappa? Är det redan för sent? Är det värt det? Vad är planen i mitt liv? Hur länge ska jag leva? Hur skulle jag vilja dö? När vill jag dö? Vart vill jag dö? Det låter kanske jävligt dumt allt det här. Att jag är en sån jävla egenkär människa och bara tänker på mig själv när det finns miljoner andra människor i Världen som har det så mycket sämre än mig. Men jag blundar för det också. Som så många andra. Vill inte veta sanningen för att den är för hård för att tampas med. Många tänker nog "Det är redan försent så varför ska jag försöka göra någonting för att förbättra den här Världen?" Jag blir galen på människor som tänker så. Som är egocentriska. Och jag blir mest arg på mig själv eftersom det är precis så jag själv är. En människa kan inte göra allt, men alla kan göra lite. Varje jävla människa räknas. Iaf om man vill se från den här Världskartans sida. Men alla de andra då? Tycker verkligen vi i Sverige att det är så jävla synd om den lilla halvdöda 4åringen som springer omkring på någon slummig bakgata i Afrika? Gör vi det? Hmm, det här börjar bli lite för invecklat för mitt eget bästa. Men iallafall. Det är såna här tankar jag frågar mig själv när jag känner mig nere. Så nu måste jag komma på ett sätt att få upp mig en aning. Det är dags för börsen att gå upp så att säga. Inget mer gnäll. Livet är för kort för att gnälla. Även om jag är jävligt bra på det!

Hörs!

Det hade varit mycket bättre om alla killar var som Edward.

God kväll!!

Idag har det varit en lååååång dag. Lämnade Fille på dagis kl nio och åkte sedan med Erik till doktorn för en check. Men det var blankt. Nada streptokocker där heller. Skönt! Slungade honom sedan med högerhanden ända bort till dagis och sen tog jag bilen till Marias jobb. Väl där stod hon i full gång med att måla om toaletten. Det blir nog snyggt när det är färdigt. Beklagade mig lite om vädret och bestämde sedan att vi skulle fixa våra naglar på fredag! Yey! Försenad födelsedagspresent. Sådär ett halvår efter. Men den som väntar på något gott!!! Precis, väntar aldrig för länge! Den som däremot väntar på någon som gått, väntar alltid för länge...

Badade i poolen med killarna när vi kom hem från dagis. De i princip dränkte hela mig och jag skvätte vatten på dem i gengälld! När P kom hem så drog vi till Baracudan och fikade och badade i havet. Killarna och jag hade sandkrig så nu har de sand i hela håret. På väg till bilen så kände jag att det var någonting på min rygg så jag tog dit handen. Det började svida som fan. När vi väl kom till bilen så visade jag P och han konstaterade att jag hade blivit biten utav något. Tre gånger! Tre jävla gånger! Såg ut som brännblåsor, så förmodligen kan det ha varit en broms eller en humla. Eftersom jag aldrig har blivit biten av en broms eller bränd utav en humla i hela mitt liv så kan jag inte riktigt avgöra vad det var.

Imorgon är det torsdag och P flyger till England klockan sex. Vilket innebär att han åker hemifrån klockan fem! Vilket i sin tur innebär att jag måste vara jävligt morgonpigg imorgonbitti! Fast jag tänkte sova i Alexandras säng. Och eftersom killarna somnar så sent om kvällarna nu pga värmen så vaknar det inte förens sju-halv åtta. Skönt!

Solen har inte tittat fram nå vidare värst mycket idag tycker jag. Så jag har inte kunnat arbeta på min bränna. Men imorgon har det utlovats sol. Så jag håller mina tummar. Polackerna är förhoppningsvis färdiga här hemma nu, så  jag slipper dem!

Nej nu ska jag hänga tvätten som ligger i maskinen och sen ska jag ta en lång dusch.

Hörs!

Det värsta med problem är att när man väl tror att det är över, så hoppar det på en igen. På nytt. Oförberett. Man glömmer bort allt man lovade sig själv att inte göra ifall problemet skulle återkomma. Visst känns problemet relativt bra. Det är inget Världsproblem. Kanske mer en förvirring. Men vart lder det mig någonstans? Förmodligen ingenstans, och det är det jobbigaste i hela den här situationen. Att jag en gång var relativt nära. Men sen, då försvann allting... Bara sådär över en natt. Fine, tänkte jag och gjorde allt för att hålla tankarna på annat håll. Men nu... Nu kommer det tillbaks igen. Och jag vet inte riktigt vad problemet vill mig just nu. Det blir mest bara krångligt, men i grund och botten så tänker jag på hur pass bra det där problemet egentligen är. Så, vad ska jag göra? Ett, försöka komma på hur jag blir av med problemet på snabbast möjliga vis eller två, älta det i min hjärna hela sommaren och tänka på hur jag skulle kunna haft det? Det är dem två valen jag har. Och fastän jag kanske inte riktigt vill, så måste det nog ändå bli alternativ nr ett.
Fan...

Jag gör som min bästa. Frågar.
Är du lycklig nu?