Jag kanske borde visa ett tecken på att jag lever...? Att jag överlevde helgen var ett mirakel! Nu är jag på benen igen och försöker med små steg återgå till vardagen. Eller ja, "vardagen". Eller semestern som kanske är ett mer passande ord? Nej, vi säger vardagen!

Valborgsfirandet gick bra. Men det vart ju allt annat än lugnt! Jag har grova minnesluckor från fredagens aktiviteter. Men vi hade roligt. Så himla roligt! Trevliga människor, bra musik och god mat. Oslagbart helt enkelt. Sen att det var en jävla vandring hem, ännu fler minnesluckor och ett "matkrig" som lydde "Du ska inte koka några jävla makaroner!" och slutade med att jag slängde igen en dörr och gick och la mig ilsken som ett bi är en annan femma! Nog sagt!:P Haha.

Till helgen åker jag till Sthlm och till fina Maria. Jag ska jobba på hennes jobb i tre dagar nästa vecka. Känns som att jag behöver få in så mkt cash som möjligt eftersom jag inte kommer att få någon lön i juni annars. Och eftersom jag och Baby förhoppningsvis åker till peace and love, så måste jag ju ha peeeengar!!:)

Nej, nu ska vi fortsätta att kolla på Svenska Hollywoodfruar här hemma. Imorgon slår jag på stort och vrålchockar mitt liv. Japp!

Hörs!